Skånehelgen

Jag har inte orkar skriva för än nu, men nu ska jag skriva efter återhämtningen av helgen som har varit otroligt rolig och lärorik både för mig och Ian 🙂 , Vill börja med att tacka Linda och Roger som är Ians uppfödare för gästvänligheten och supertrevligt sällskap!

Vi startade iaf fredagen med att stiga upp klockan 5, Tomas skulle jobba och jag till tåget. Efter ihärdigt fixande och sista packningen samt frukost stack vi iväg alldeles för sent och höll på att missa tåget…trodde vi. För det visade sig att bilens klocka gick föra våra mobilklockor..PUH! Det blev två byten, ett i Katrineholm och ett i Lund innan vi var framme i Helsingborg. Väl framme (duktig Ian som aldrig åkt tåg skötte sig exemplariskt och sov i sin bur trots att tre hundar satt i samma vagn och ylade och skrek) var det bara att hoppa in i bilen och köra iväg till anlagsprovet som skulle hålla till hemma hos domaren i närheten av..Kristianstad?

Fan vad fint Skåne är, för att komma till domaren (Marias) hus var man tvungen att köra igenom en bokskog som nu på hösten stod helt mörkorange, längs vägen var en lång stenmur med mossa. Vackert!! Väl framme fick Ian börja. Påvisade spår och så var vi iväg, efter tio meter halkar jag på blöta löv och lera och vurpar…ehum..med följd av att Ian tvärnitar och ställer sig  och tittar mycket frågande på sin idiot till matte. *Harkel*..påvisade spår igen och han hade en del krångel med koncentrationen då och tittade till mot mig så fort min jacka prasslade , efter ett tag var vi dock iväg igen med raska steg! Ian travade på tills vi kom till en hög med vildsvinsskit..ooooch så var han på väg ner i den..”Nej, SPÅR!” …och så var vi iväg igen tills vi kom till  tredje vinkeln där han tappade sig en bra stund. Domaren misstänkte att det gått både svin, dovhjort och ev grävling där och att då leta rådjur var inte det allra lättaste för en liten valpnos. Efter en rigning hittade han dock det och där blev det fart på honom fram till slutet där han gick förbi klöven innan han gick tillbaka och hittade den. Maxtiden för att få godkänt på ett spår är 30 minuter, vi klarade det på 29…Puuuuh!!! Hade vi inte fastnat bland alla lukter i tredje vinkeln och framförallt om jag inte hade vurpat hade vi nog iaf tagit det på under 25 minuter. Det var väldigt mycket annorlunda lukter i skogen såg jag på honom från början och ett annorlunda spårunderlag, så jag är så himla stolt över honom. 9 månader gammal klarade han sitt prov!

Vi fick följande kritik:

Mycket trevligt ekipage! Hunden är väldigt spårnoga och gör ett fint arbete. Han kommer med ålder och ökad säkerhet att bli ruskigt bra! Lovande! (Pluspoäng för att han är så söt!)

Hur mallig blir man inte då? 🙂

Linda som gick med sin 2 åriga borderterrier Trigger blev också godkända så det var en lyckad eftermiddag! Väl tillbaka i huset fick Ian träffa morsan och sin syrra. Efter lite fundersamheter från Ian vart han överlycklig, han och Gry var oskiljaktiga sedan resten av helgen, dom är så himla lika och så otroligt söta ihop. Holly (Ians mamma) var också på bushumör och lattjade järnet med sin son. Humlan (mycket bestämd kusin som dessutom är Sveriges enda grytwestie) verkade tycka att Ian var en okej typ eftersom att han faktiskt kunde uppföra sig, då hon lät honom vara.

På Lördagen fick Ian och Gry hälsa på herr grävling..ja fast en stendöd sådan. Vi ville mest se deras reaktioner, Ian gick direkt fram och luktade men tyckte mest att den var äcklig och såg helt sammanbiten ut inför den. Gry och Holly rev och bet i den medan Ian stod på avstånd och såg äcklad ut. Jag försökte med all entusiasm visa att den var ju skitfräck men han bara stirrade på mig som att jag vore världens största idiot. Grävlingskinnet ville han dock jättegärna kampa med! Sånt är skoj tycker han. Men den luktade väl inte lika illa. Senare gick vi en promenad med mor och valpar runt Mölledammarna (?) som är en helt fantastiskt vacker plats. Hundarna sprang som galningar bland löven och var lyckligast i världen. Vi försökte fota dem men det gick väl sådär, ingen ville vara still.

På kvällen  var det dags för bad, Roger var så snäll och badade Ian åt mig medan jag fick lov att trimma deras borderterrier Tindra. Tusen tack för den lektionen! Jag fick definitivt mersmak och vill definitivt utveckla mig på det planet. Ian fönades och tuperades (med det knappa huvudhåret han har) och blev såååå fin! Han är ju aldrig vit annars och nu var han alldeles välkammad och fluffig, mattes älskling! Gry (syster) som var betydligt mer välpälsad fick ett riktigt tillpuffat huvud och såg ut som att hon dykt ner med huvudet i sockervadd, hur söt som helst.

Dags att sova sen då. På söndagen for vi upp tidigt så att vi kom i tid till utställningen. Väl där var det en jäkla massa folk och hundar (Malmö valputställning för er som vill veta). Kul var det att se alla westies och träffa Ians brorsor Mille och Felix! Dom hade också mer päls än Ian, och var desto trevligare mot honom än vad han var dom dem. Typiskt Ian…Tyckte dock att man då definitivt såg likheten mellan honom och Gry, för han var inte jättelik sina bröder! Då var dom mer lika varandra.

Jaha, sedan var det våran tur att gå in i ringen. Det gick superbra att visa honom! Han var pigg och alert och ställde upp sig alldeles själv. Domare för dagen var Mats Lindborg som för övrigt föder upp cairnterrier. Det var bara Ian och hans bröder i sin klass, och Felix fick 1.a pris medan Ian åkte ut med en 2.a och Mille fick trean. Vi fick dock enligt mig jättefin kritik som löd:

”Utmärkta propotioner, god benstomme, ännu något tunn skalle. Bra bett, mörka ögon (positivt), ngt bred öronställning. Utmärkt hals och rygg, ganska bra svanssättning. Normala vinklar, bra kropp, goda rörelser från sidan, ostadig i fronten.”

Att ställa ut var inte alls så pisseträngt som jag trott, det blir nog fler gånger men vi väntar nog tills han har mognat lite.

Jaha, sen var det över för oss. Jag var dödstrött på resan hem och Ian sov som en stock. Det var kul att för en gångs skull åka iväg med bara honom, i fick definitivt ett starkare band. Annars är det alltid Grima jag åker iväg med.

Kort och gott, en jätterolig helg som jag gärna gör om! Till våren blir det MH, hoppas vi kommer med på ett. DET kommer onekligen bli intressant. Mamma, du borde se om du kan få komma med på ett MH med Nisse.

Det var allt för denna gången. En liten bild tagen precis efter anlagsprovet , det kommer fler så småningom 🙂

Annonser

3 reaktioner på ”Skånehelgen

  1. Vilket roligt inlägg! Jag blir så stolt över er =) Tänk att han klarade det trotts förutsättningarna! Så kul att du får komma ut och göra grejer du gillar älskling =)
    Puss!

  2. Grattis på er 🙂 Ni är så duktiga 🙂 Nisse och Grima håller på med dragkamp just nu , Nisse är ju lika stark som Grima så hon har fullt sjå:):)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s