Tänk att det var ett år sedan…

… den här lille skitstöveln föddes!

Jag minns så väl första gången jag var hos uppfödaren och skulle titta på de 4 små kräken och föll som en fura för den enda som inte hade fått upp öronen riktigt ännu. Syrran fick jag ju inte ta, och näst efter henne stod ingen tvekan om att det var kaxpelle som skulle hem till mig. Jag blev välkomnad med att bli kampad på, hoppad på, morrad på, skälld på…I was in love
DEN ska jag ha sa jag! Och så fick jag det

5 veckor senare skulle han hämtas och när Grima som var med förstod att vi faktiskt skulle ta hem honom förvandlades hennes annars mycket livliga, pigga och flamsiga ansiktsuttryck till sten, vilket inte förändrades på två veckor. Hon ignorerade det lilla äcklet totalt. Lilla äcklet tyckte dock att det var skitballt att få komma till ett nytt hem och få en alldeles egen schäfer!

Kom an då! Väff! Väff! väff väff väff!!!!

Du e så häfftig, jag vill göra precciiiiis som du. (Grima varken ser eller hör vad-det-nu-än-är-som-försöker-få uppmärksamhet)

..han kunde naturligtvis massor redan från början. Tex att förstöra sina koppel

Och ett otaligt antal tofflor, strumpor, blomkrukor. Dessutom har han sedan mycket låg ålder behärskat skällandets konst. Finns det något som är roligare än att ligga under ett trångt utrymme och skälla som en idiot?..

Nåja..det HAR ju hänt att han sovit ibland också när han inte terrat mig, husse eller sin schäfer.

Men ja..den blev Grima skendräktig och kom plötsligt på en morgon att hon måste ha valpat under natten. En vit alldeles bedårande rufsig liten valp blev det visst!  Sedan dess har hon varit stolt mamma över denna mycket ovanliga vita tasmanske djävulen. Dom är oskiljaktiga

Men GÄSP vad jobbigt det är att vara morsa

Under uppväxten vart det inte sämre. På både gott och ont växte lillskitens självförtroende mer än kroppshyddan…rottisar är väl ingen match…

…inte matte heller för den delen..trots tagen på bar gärning

”MEN FÖR I HELVETE NEJJJJJJJJ!!!” ….*döv vit hund*

Ja vad ska man säga. Han är ju aldrig någonsin ren iaf….*bitter*

Fast vi har kul ändå 🙂

Den 6:e November klarade vi tex anlagsprovet i viltspår när han endast var 10 månader med mycket god kritik. Månne det vara en blivande stjärna? Han kanske inte lyser vit men nog gnistrar det om honom ändå !

Och nu 2 månader senare fyller han alltså ett år redan. Grattis på dig skitstövel!

Annonser

6 reaktioner på ”Tänk att det var ett år sedan…

  1. Ohhhh jag blev nästan tårögd lilla gumman:) Idag snodde han Nisses nya boll och bet den i småbitar , låg under soffan här på firman och morrade åt alla haha , Nisse kommer ju inte in under soffan har Ian upptäckt 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s