Tänk att det var ett år sedan…

..vi steg upp ur sängarna från en sömnlös natt med tv:n på. Jag tror inte ens att vi åt frukost. Vi klädde på oss och begav oss till bilen..det var fantastiskt väder ute. Runt 10- , strålande sol och kritvitt av snö. En av de få fina vinterdagarna 2008/2009. Vi svängde in vid Skrefsta och släppte ut två lyckliga hundar ur bilen och började sakta vår vanliga promenad runt ridstigarna där. Jag kan inte minnas att jag hade ont i magen, eller kände oro. Jag kände inte mycket alls om jag ska vara ärlig, men det är en otäck känsla det också.

Märkligt nog kändes det som att allt gick så långsamt, att vi aldrig kom tillbaka till parkeringen. Inte för än vi var där, men då fick vi vänta en stund ändå . Vi hann leka och en alldeles speciell liten hund hann göra det han älskade mest av allt, att rulla runt i snön och skälla och jaga pinnar. Sedan kom veterinärens röda bil. Jag sa hej, lyfte upp en ängel i min famn och såg på när det flaxade högre och högre och högre upp i det blå…tills han inte syntes längre.

Kvar låg en trött gammal kropp , den behövdes inte längre. Ängeln hade bara användning för den ett litet tag medan han besökte en familj på jorden som han tyckte mycket om.

Vi åkte hem med bara en hund, och hon förstod också när hon tittade på det lilla knytet vi lagt i en låda med rosor.

Vart jag än går gapar det än idag tomt i bröstet på mig, jag är inte riktigt hel, men jag är inte ledsen för det. Ibland saknar jag honom så att det värker i hela kroppen, och ibland kan jag inte sluta gråta. Men den sista dagen vi fick ihop kunde inte varit bättre , det var ett tillfälligt och fint ”farväl, vi ses igen”.

För det gör vi väl? Vi ses väl igen?

Annonser

6 reaktioner på ”Tänk att det var ett år sedan…

  1. Ohhh lilla Halla , han var den bästa av alla hundar !!! Alltid snällast ibland lite för snäll , gud nu sitter man här med tårar i ögonen och minns alla hans saker som han hittade på 😦 När han kasade med magen ner för grässlänten , stod bakom Pappa vid grillen och vägrade flytta sig:) trots att vi sa till honom om att det kunde flyga gnistor:) Åhhhhhhhhhh vad vi älskade denna hund och saknar honom:(

  2. Han var bäst! Alltid tacksam för de åren jag fick vara med honom! Rest in peace världens bästa Harley!
    Kram Lina älskling!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s