Det går bra nu

Vart ett kort träningspass med hundarna igår, egentligen hade iaf Grima behövt ett längre men jag vill alltid sluta om det går riktigt bra, och det gjorde det verkligen igår. Jag har bokstavligen slitit mitt hår för att jag inte fått henne att ta steg i fjärrdirigeringen. Vi har jobbat mycket med backande..”Backa, ligg, backa, sitt, backa, stå”..osv för att hon hellre ska förknippa momentet med bakåttänk än tvärtom. Det HAR gått framåt men det går trööögt. Det största problemet har varit att få henne att INTE lyfta på rumpan när hon ska gå från ligg till sitt..så vi provade och nötte igår…och sen gick det bara helt plötsligt! 😀 Jag fick in 4 stycken riktigt fina ligg/sitt så där avbröt vi direkt. Apporteringen gick KANOn igår också.

Från början jobbade jag med kontakt. Man vinner inget på att tjuvta apporten helt enkelt, hon fick bara klick och godis när hon satt med apporten framför och gav fin kontakt. Detta har vi sedan kört ett par gånger (träningstillfällen) och inte en enda har hon fått ta apporten, allt för att minska förväntan att det ska vara en självklarhet att få apportera om den åker fram-inte! Men! Så har hon ändå haft en oro i sig när hon suttit fint och hållt kontakt, jag vill ha full fokus och stängd mun, inga stressiga flås..så vi har gått från det till att enbart klicka stängd mun…här krävdes tålamod! Jag har väntat..och väntat…och väntat..men visst ger det utdelning. Nu kan jag trycka apporten mot hennes läppar utan att hon tar den, och ber jag sedan om apport tar hon den med rumpan i marken (innan har det kommit ett pip, lyft rumpa och vevande svans) och ett stadigt fint grepp helt utan tjut. Hurra!!!! Det är verkligen därför jag älskar att träna hund så mycket, att få kvitto på att man gjort rätt i sina små ”experiment” och framförallt utdelning för tålamodet.

Jag har tränat mycket passivitet i övrigt, så jag märker att ”snurr” tar så mycket koncentration från henne. Hon vill så mycket, men behöver komprimera valnöten hon har innanför skallbenet (det var en komplimang, själv har jag en jordnöt). För första gången på länge (trots att tidigare tillfällen känts bra) så känner jag att vi förstår varandra, och jag hoppas verligen att jag kan upprätthålla det. Jag VET att om jag fortsätter på det här spåret kommer allt att se klockrent ut tillslut.

Ian har varit ganska sävlig på sistone. Han är så långhårig så igår fick han ha en fjollig tofs mitt på huvudet a´la yorkshireterrier för att över huvud taget kunna se vad jag ville. Det bjöd han på! Han är en självsäker hund så tofsar och andra utklädnader bryr han sig inte om..charmknutten 🙂 Iaf så fortsätter vi med backa..men så är Ian den slags hund som lätt uttråkas om vi tränat på samma sak för mycket, matte får sätta sig ner och fundera på vad vi ska träna på nästa gång helt enkelt. Igår hade jag inga ideér för att hans apportbock har inte kommit ännu, så vi lekte en stund istället med kamptrasan.

NU är jag iaf ”hundfri” (läs hundlös) till nästa måndag. Tomas har tagit med sig trollen till Åmål, eftersom att jag jobbar så fick det bli så, jag vill inte att de ska vara hemma själv 8 timmar i sträck. Dom får det nog bra, det är jag som kommer att lida 🙂 Men nu får jag kanske tid att pyssla lite med mitt övriga liv också?

…vilket övriga liv?

Annonser

En reaktion på ”Det går bra nu

  1. Ja det är skönt att vara hundfri ibland , inga måsten mm. Och du och Tomas behöver väl också vara ifrån varandra ibland:) Var rädd om dig , puss

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s