Polarexpressen

Då var julen över för denna gången. Hundarna har i princip sovit sen vi kom hem och Grima har varit så trött så att hon inte ens förmått lyfta lite extra på öronen när jag gått till köket. Japp, då är hon bannemig trött.

I Torsdags börnade vi alltså ner till Vingåker för att fira jul med familjen, Nisse blev jätteglad och Grima sprang direkt till kylskåpet medan Ian roade sig själv med att pussa så många han kunde. Eftersom att det blir mörkt snabbt så han vi faktiskt inte göra så mycket mer den kvällen, så det fick vänta till morgondagen.

Julaftonsmorgon och fullt fräs alltså. Hundarna skulle roas och unge herr Viktor likaså (systerson 3 år). Eftersom att Grima tappat lite muskler sen hon fick mask så har vi som smått börjat fysa, och vad vore inte bättre än lite pulkadrag? Nisse den outtröttlige, till vardags notorisk koppeldragare skulle även han få prova på denna ”sport” för att se om han kanske kunde bli någotsänär nöjd efteråt. Det var tio minus, Ian var hysterisk  och försökte få igång Nisse som bara sprang och sprang, lycklig över att få vara lös och Grima i fullt sjå med att säga åt dem att för i helvete skärpa sig så lyckades vi tillslut spänna fast Nisse vid pulkan. Det gick skitbra! Han fattade omedelbart och verkade väldigt stolt över sin nya uppgift. Nu fick han inte dra så himla länge, utan det blev Grimas tur tillslut. Ni ska veta att det är ett jävla meck att få både på och av en Nomesele, och det är fanimig inte lättare när man har en hund som inte kan stå still. Jaja, halvvägs av får iaf Nisse för sig att ta ett glädjeskutt fram, och jag har inte hunnit lirka ur mig ur selen så det resulterar  i att fingret får sig en törn och stukas. Aj.

Jaha, när vi äntligen är hemma åtföljs dagen som sig brukar. Hundarna får en varsin skål med julens läckerheter. Syltor och korvar och köttbullar och gud vet allt. Grima åt till och med långsamt? Jag var nästan i chock. Därefter fick de vara med på julklappsutdelningen, kära mamma hade som vanligt köpt julklappar åt dem. Denna gången en pipande ren-gosedjur. Grimas överlevde i 2 minuter och Ians ungefär i 20…Gissa varför de i princip aldrig får leksaker av mig? 😀 (Jo, massivt hårdgummi) Jaja, de var glada att få lemlästa lite så det gjorde ju inget.

På  juldagen for vi till Åmål, hundarna slocknade ganska snabbt efter allt ståhej och i övrigt har det varit ganska lugnt. Promenader som vanligt och lite träning för att de inte ska tråka ihjäl. Ian har varit osedvanligt olydig på sistone så jag håller på att bli knäpp. Han som en gång var en sån förig och duktig mammagris är numera en liten lill-Harley. Okej, SÅ illa kanske det inte är, men han blir dövare och dövare för varje dag.

Grima är skendräktig för troligtvis sista gången i sitt liv, jag håller på att spara till kastreringen som bör ske någon gång efter att det är över. Är lite nervös, tänker på narkosen och allt 😦

Jaja, nu är det snart nytt år…och jag har en del löften och mål att infria. Ser fram emot vartenda ett 🙂

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s