Då var det kanske dags..

För en uppdatering. Egentligen har jag väl inget vettigt att skriva, mer än att jag går omkring och är sjuk av oro för min älskade hund. Hon har blivit sämre de senaste veckorna, och för första gången någonsin har jag till och med märkt att hon inte är lika aktiv på promenaderna längre. Visst får hon sina busfnatt, men då och då blir hon lite mer försiktig. Ingen annan än jag ser det, men jag känner den hunden som jag känner mig själv, och vet att hon gör allt för att dölja det för mig, och att hon är envis som en åsna i såna här lägen. Det märks ju aldrig när något roligt händer, då är det gasen i botten och full rulle som gäller. Jag kan lova att hade jag åkt och kört ett skyddspass så hade hon säkert gett 100% ändå, bara för att det är så jäkla kul…Det är när vi tar det lugnt som jag märker av symptomen. På de ”tråkiga” promenaderna är det värst (kvällsrundorna runt bostadsområdena), då går hon riktigt illa och skjuter rygg. Jag vill att det ska vara den 30:e NU! Jag vill bara veta.

Det värsta är att en ond tanke har börjat smyga sig fram i huvudet på mig, nämligen spondylos, som kan drabba alla raser, men i ganska stor utsträckning schäfrar. Har hon det så finns det bara ett alternativ, och det är att ta bort henne. En hund med spondylos kan bli smärtfri med sim och rehab, men får inte kampa, gå i trappor , hoppa och leka med andra hundar…inte ett liv för en bus-Grima. Är det så , så kan ni ta bort mig också med en gång, för jag vet inte om jag pallar att leva utan den hunden.

MEN! Jag ska inte måla fan på väggen än, och jag vet att Stefan är grym på det han gör, så misstänker han något sådant så säger han det isåfall. Jag hoppas ju att det är någon gammal skada som går att rehaba, och att vi kommer att kunna köra skydd igen. Jag är dock helt beredd på att vi faktiskt kanske få skita i det, vi får köra FH och tävlingslydnad istället isf. Kan hon bli bra, så ger jag henne tävlingssäsongen 2012 på sig att starta skyddet (IPO) (som vi är klara för sedan länge). Hinns inte det med, så lägger jag det på hyllan ändå. Hon blir ändå 7 år i juni..

Håll nu tummarna allihopa för att hon blir bra, jag älskar henne så otroligt mycket , och kämpar som ett djur för att inte visa min oro för henne. Min fina vän.

Annonser

En reaktion på ”Då var det kanske dags..

  1. Herregud Unge , ja du målar verkligen fan på väggarna måste jag säga 😦 Du får tänka positiva saker istället tex hon är fortfarande Gestapo mot Nisse 🙂 Där märks inget av någon sjukdom 🙂 Fortfarande morr och nafs efter honom 🙂 Dragkamp med honom och Ian emellan går också bra 🙂 Idioterna :):) Oj är hon snart 7 år herregud vad tiden går ………………….
    Nä upp med hakan och tänk positivt framåt istället , Puss på dig

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s